Island – Del 1

Att fotografera Island har länge varit en dröm och äntligen har den uppfyllts. Egentligen hade jag inga planer på att besöka Island just nu, då vår semester på Bali började närma sig, men min sambo var bjuden på möhippa på ön över en helg. Istället för att sitta hemma bestämde jag mig för att också åka dit, samma helg fast några extra dagar, och en helt annan typ av resa.

6 dagar skulle jag och min goda vän Max spendera på Island och planen var att hyra en bil och besöka alla sevärdheter längst med ringvägen i södra Island. Det slutade med att vi fick se mycket mer än så.

På Islands internationella flygplats Keflavik blev vi upphämtade för att ta oss till biluthyrningen där vi hade bokat vår hyrbil. Vi valde Sadcars då jag hört goda ord om dem, och de var billiga, riktigt billiga. När vi diskuterade vilka försäkringar som kan behövas skrattade biluthyraren då jag nämnde att vi bokat en bil i klass C, den var ändå inte värd mer än självrisken.

Varje natt önskade jag att jag inte valt en billig bil från Sadcars, men pengarna behövdes till Baliresan. Det hade underlättat om bilen inte var en sedan modell också då jag nu fick förvara utrustningen nedpackad i resväskan för att vi skulle få plats i horisontellt läge.

När allt var klart med bilen stannade vi till vid mataffären Bonus och köpte några engångsgrillar, kött och frukost.

Vi fortsatte mot nästa vattenfall och insåg att vi var tvungna att skynda oss för att hinna till fallet innan det blev mörkt. På kartan såg detta fallet ut att ligga nära vägen, men när vi kom fram insåg vi att det inte var lika lätt denna gången. Det fanns inga skyltar om parkering eller vattenfall, enbart en skylt mitt i vägen där det stod “No trespassing”. Vi fortsatte till fots på denna vägen som tog oss in till ett stort stugområde med tiotals småvägar in i skogen. Vi hade ingen aning om vart vi skulle gå så jag plockade fram mobilen och började söka på hur man tar sig till Bruarfoss och det framgick från andra att det inte är det lättaste, “Take the third left into the summer house area. Stay left on the gravel road until you find a small parking area. Walk towards your left until you see a small bridge. Cross the bridge. Walk towards your left until you hear the sound of the waterfall. Follow the sound.” Instruktionerna var värdelösa förutom det sista, follow the sound. När vi var helt vilse så flög jag upp drönaren för att se om det gick att se vattenfallet, och där var det! Vi gick genom skog och snår och kom tillslut fram till Bruarfoss, och det var en av de mest magiska platser jag någonsin sett. Hela floden förvandlas till ett vattenfall med turkosfärgat vatten som forsar ned under bron ovanför fallet.

Innan vi kände oss nöjda med vad vi sett hade klockan blivit mycket och det blev snabbt mörkt, och vi hade bara fått i oss frukost innan flygresan. Vi diskuterade om vi skulle ta oss tillbaka till bilen och hämta engångsgrillen och köttet och leta oss tillbaka till vattenfallet igen, då jag ville fotografera vattenfallet med stjärnhimlen också, men vi var för trötta och hungriga.

Istället fortsatte vi köra till platsen där vi skulle sova, vid Gullfoss. Egentligen skulle vi stanna till vid Geysir på vägen dit men det fick vänta till nästa dag, nu var vi hungriga! Lyckligtvis ligger Gullfoss precis vid vägen och det var inga problem att hitta dit. Klockan var 3 på natten när vi tog köttet från grillen. Det var bäckmörkt nu och vi såg ingenting, men dånet från Gullfoss indikerade på att vi hade något mäktigt framför oss.
Knappt 3 timmar senare, kl 5.30, ringde klockan. Solen hade redan gått upp men den syntes inte till, det var helt mulet. Vid fotografering föredrar jag grått väder före full sol, men just på morgonen och kvällen ber jag efter bara några utspridda moln som kan fånga upp de dramatiska färgerna från solen. Nu kunde det lika gärna varit mitt på dagen snarare än tidig morgon, så jag hade kunnat sova några timmar till, men vi behövde de extra timmarna till vår fullspeckade dag.

Jag kröp ur sovsäcken, tog mig ut ur bilen och gick bort mot Gullfoss och det var lika mäktigt som vi hört under natten. Dånet kommer från vattnet från floden Hvítá, som ursprungligen kommer från glaciären Langjökull, som forsar ned i en 70 meter djup dal. Fallet är dock “bara” 20 meter.

Vi körde tillbaka en bit till gejsrarna som vi inte hann med dagen innan och bekvämt nog är de belägna precis vid vägen och är lätt att hitta. Det var riktigt häftigt att se gejsrarna, som varit aktiva i cirka 10.000 år, kasta upp hett källvatten. Dock kändes det lite som att gå i en nöjespark med alla räcken, parkeringsplats precis bredvid, och en hotellanläggning på andra sidan vägen. Det var fortfarande morgon och vi hade området för oss själva och jag kan tänka mig att upplevelsen inte förbättrats av några busslass med turister. Efter att vi stått och väntat i 10 minuter på att få se Geysir/Stokkur utlösas, så körde vi vidare.

Vi tog en liten omväg genom inlandet för att besöka ett vattenfall som jag hört ska vara besökvärt. Landskapet här var annorlunda och vägen dit var öde och vi stötte bara på ett fåtal bilister. Till skillnad från attraktionerna som vattenfall och gejsrar så är det fritt fram att flyga drönare i resten av Island och jag kunde inte låta bli att stanna stup i kvarten för att se hur landskapet såg ut från ovan. Det var dock svårt att flyga med kraftiga vindar, regn och svag GPS signal.

Även telefonens GPS signal var svag och vi lyckades köra vilse men lyckligtvis mötte vi ett par som just besökt fallet och de visade vägen för oss, det var bara att fortsätta i 15 minuter på grusväg. Bara och bara med vår bil!

Thjófafoss betyder tjuvarnas vattenfall och har fått sitt namn efter att man förr i tiden kastade ner tjuvar i fallet som straff för sina synder.

Fallet är omringat av lavafält och var en mäktig upplevelse, men väderförhållandena var inte de bästa för fotografering. Hade vädret varit klarare hade man fått med fallet med berget Búrfell i bakgrunden, men det var helt molntäckt innan jag hittade rätt vinkel.

Eftermiddagen började närma sig och det var hög tid för morgonkaffe så vi fortsatte resan mot nästa stopp. Behöver jag nämna att det är ett vattenfall? Landskapet förändrades från öde lavafält till grästäckta bergskedjor och trafiken blev allt tätare.

Parkeringen till Seljalandsfoss, ett av Islands mest ikoniska vattenfall, myllrade av turister och bilar. Vattenfallet är 65 meter högt och man kan gå bakom fallet vilket man blir väldigt blöt av! En bit bort finns ett till vattenfall som är gömt inne i berget och här blir man också blöt!

Bara 30km bort ligger ännu ett av Islands mest välbesökta vattenfall Skógafoss. Det är även ett av Islands största, 25m brett och 60m högt. Man kan gå upp för kullen och beskåda vattenfallet från höjden men vi kände oss rätt nöjda där vi var. Man står precis nedanför fallet och där var också blött!

Solnedgången tänkte jag ta till vara på utanför den lilla fiskebyn Vik vid Reynisfjara. Det är en strand med svart sand och här finns ett spännande landskap med hav och klippor. Vi stod vid utsiktsplatsen där man har utsikt över stränderna Kirkjufjara, Reynisfjara och klippan Dyrhólaey. Området cirkuleras av lunnefåglar, de vita, söta fåglarna med sorgsen blick. Tyvärr var vi inte tillräckligt nära för att fånga dem på bild. Lagom till solnedgången sprack molnen upp och himlen bjöd på lite färg. Trötta och hungriga tog vi oss in till Vik och letade upp första bästa restaurang. Om det inte varit en budgetresa så hade jag nu avnjutit en lammstek på isländskt vis, men nu var det ju det och jag nöjde mig med en pizza.
Mätta men trötta behövde vi leta upp en plats att sova på och det stod mellan strandens parkering, där det är förbjudet att övernatta, eller infarten till någons privata väg. Vi valde det senare. Vi stod parkerade i en kurva och väcktes ständigt av ljuset från bilarna som körde rakt mot oss innan vägen svängde.

Reynisfjara

Kirkjufjara & Dyrhólaey

Vik

Läs del 2 där vi fortsätter resan till islagunen Jökulsárlón, Diamond beach och andra spännande platser.